Aldrig varit i ett förhållande och rädd

Trasig man söker lite tips!

2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2015.09.18 11:34 SvenskMurloc Mår så jäkla dåligt, hjälp?

Trodde aldrig jag skulle sitta på Sweddit och fråga om relationsproblem, och på sätt och vis känns det löjligt men kan inte ignorera det längre. Lång historia kort så har jag alltså varit tillsammans med den här tjejen ett längre tag men valde att ömsesidigt bryta upp när vi nu skulle flytta till olika städer och helt enkelt göra olika grejer med livet. Fantastiskt förhållande på alla sätt, och det kändes inte som om jorden gick under när vi valde att gå andra vägar men fortfarande försöka vara vänner, det kändes ok då vi båda hade på sätt och vis förberett oss. Detta var för någon månad sedan. Efter har vi hållit kontakt samt att jag besökt henne när jag varit i närheten, men häromdagen berättade hon att hon hade hookat upp med en ömsesidig vän till oss, och att de mest troligen nog kommer fortsätta träffas. Det var som om världen slog en spinn och jag föll pladask på marken med ansiktet före, och det känns så jävla jobbigt. Tror jag aldrig mått så här dåligt tidigare.
Vad ska jag göra för att må bättre? Har haft den här klumpen i magen i flera dagar nu, knappt kunnat sova och det jag i grund och botten är rädd för är att det ska utvecklas till något mer för dem. Det känns som det har gått så kort tid sedan vi valde att bryta upp, och alla känslor har inte lagt sig för både mig eller henne (bekräftat av henne), men kanske mer för henne då hon hunnit flytta och startat upp universitetslivet och jag går runt arbetslös i min jäkla hemstad och kan inte tänka på annat. Jag kan inte styra vad had hon gör och jag är egentligen glad för hennes skull, men jag kan inte gå runt och må såhär och jag vet inte vad jag ska göra. Verkligen. Jag mår hemskt - inte jag-vill-ta-mitt-liv utan mer jag-vet-inte-var-jag-ska-ta-vägen. Det hjälper inte att jag är arbetslös och knappt har ett socialt liv för tillfället. Jag flyttar dock om några veckor någon annanstans.
Ursäkta för wall of text, men jag hoppas någon kan ge mig tips.
UPPDATERING: Snackade med henne nu idag och det känns lite som att man stängt kapitlet för tillfället. Känns lite bättre, men samtidigt har jag den där bilden i huvudet där de sitter och håller på med varandra som jag inte kan få bort. Men men, mot ljusare tider! Tack för all hjälp här, det uppskattas verkligen och hjälpte en hel del. :)
submitted by SvenskMurloc to sweden [link] [comments]